Förste kurators tal, vårbalen 2010

Herr inspektor,
Herr skattmästare,
Herr Custus Pecunie,
Gästande kuratel och ämbetsinnehavare från Kalmar nation i Lund,
Kuratorer emeriti,
Herr 1Q electus,
Fröken 3Q electa,
Medkuratorer,
Min kära mamma,
Kalmariter,
Kära gäster!

Det är väldigt trevligt att se så många här ikväll. Jag känner ganska många av er som är här, men inte riktigt alla. Jag tänkte därför berätta lite för er om någonting som ligger mig lite extra varmt om hjärtat, nämligen mig själv och min hembygd.

Man kan undra lite vad information om min hembygd har med Kalmar nations vårbal att göra, men då kan jag berätta för er att jag kommer från Kristianstad. Det är jag inte ensam om. De senaste åren har nämligen 50 % av kuratorerna på Kalmar nation kommit just därifrån, från nordöstra Skånes pärla, kanske mer känd som civilisationens vagga.

I och med att vi kristianstadbördiga haft en så dominant och inflytelserik ställning på nationen de senaste åren skulle man nästan kunna säga att Kristianstad kommit att bli Kalmar läns sydligaste och viktigaste utpost. Kristianstad: Matstaden, Vattenrikets hjärta, den butiktätaste och, faktiskt, mordtätaste staden i Sverige. Och nu, när jag som Förste kurator talar på min sista sittning, så tänkte jag sprida lite ljus över denna lite orättvist bortglömda del av hemlänet.

För ett tag sedan förärade ärkebiskopen Anders Wejryd oss med ett besök här på nationen. Han berättade att han varit ganska mycket i min hemstad, och att man alltid visste att det var där man var för det var det enda stället i landet där det alltid luktade gris när man steg av planet. Det är lite charmigt tycker jag. Man skulle kunna dra en parallell mellan Kalmar nation och min hemstad där. Liksom min hemstad så var Kalmar nation lite kusinen från landet en gång i tiden, men nationen klarade sig ganska bra ändå, och se var vi är nu! Lite som jag själv faktiskt. Apropå mig själv så har jag berättat ganska mycket om mig själv i mina tal under det här året. Det har väl hänt att jag pratat om Kristianstad tidigare också. Ganska många har slutit upp och lyssnat på mina små föreläsningar. Nu är det dock inte så mycket kvar. Man skulle kunna säga att det är slutseminarium idag. Eller Vårbal, som jag visst råkade skriva på inbjudan.

Så, vad har vi då lärt oss om Kristianstad under året? Jo, vi har lärt oss att det är en sydligt belägen stad. Varje dag äter varje svensk någonting från Kristianstad. Har man tur är detta något spettekaka, denna hybrid mellan socker och guld. Men det där pratade jag om redan på Kroppkakegasquen, så ni som vill veta mer om spettekaka, denna gudarnas rätt, kan ju ångra att ni inte var där då. I min oändliga godhet och nåd kan jag dock även tänka mig berätta mer under kaffet sen.

En prominent person som bott i Kristianstad var Hjalmar Söderberg. Hjalmar, den gamle skojaren, sade såhär om min hemstad: ”Hur hamnade jag någonsin i denna gudsförgätna håla, kommer jag någonsin komma härifrån?”. Det där tyckte jag var en ganska berättigad fråga när jag bodde där under mina tonår. Sen hamnade jag här. Jag gjorde tidigare en jämförelse mellan Kalmar nation och min hemstad, men den håller egentligen inte. Om såväl Hjalmar som jag ofta längtade bort från nordöstra Skånes pärla, så har jag aldrig längtat bort från Kalmar nation. Det hade nog inte Hjalmar heller gjort om han hade haft turen att vara född hundra år senare, och turen att vara student i Uppsala.

Jag är lite orolig för Kalmar nation nu. Till hösten kommer nämligen ingen av våra tre kuratorer komma från Kristianstad. Man undrar ju lite hur det kommer gå. Till Arvid, min efterträdare, har jag därför lämnat lite påminnelser om Kristianstad, nordöstra Skånes pärla, på 1Q-kontoret. Jag vill inte gå in närmare på vad det är för typ av påminnelser utan nöjer mig med att säga att det kommer han märka till hösten.

Ja, nu tänkte jag nog sluta prata snart. Personer från Kristianstad kan när de håller tal ofta missa poängen och att kan ha lite svårt att hålla sig till ämnet. De kan bli långrandiga av nästan bibliska proportioner. Därför kan det vara en bra idé att sluta medan tid ännu är. Jag kommer nämligen, litegrann som en seriemördare i filmer från 80-talet, komma tillbaka fler gånger. Tills dess vill jag säga varmt välkomna hit ikväll, till denna vårbal anno 2010. Jag önskar er alla en riktigt trevlig kväll.

Hanna Ekner
Förste kurator ht09-vt10

Publicerad i Arkivet, Kuriosa Taggar: , , ,