Kära fru Inspektor,
Herr Hedersledamot,
Fruar Kuratorer och ämbetsmän från Kalmar nation i Lund,
Herr Årsfestmarskalken från Kymendalens nation,
Kalmariter och övriga gäster.
Varmt välkomna till till denna hejdundrande fest-till-ställning här på Kalmar nation, och för den delen – i hela Uppsala. Det är vårbal, en av de riktigt stora grejerna som tar sin plats i det akademiska Uppsalas studentikosa högborg. Tusentals människor kommer i natt invadera den eviga ungdomens stad, som var man tillbaka på 1800-talet i frack och balklänningar och saligt berusade sjunga glädjen till. Varför då, kan man undra. Vad är det som får den annars så medvetne, uppdaterade, moderne, karriärslystne uppsala- (och från andra delar av världen också, typ exotiska ställen som Lund och Finland) studenten att för en natt klä upp sig i högtidskläder och sjungandes serenader dra nationerna runt för att dansa styrdans natten igenom? Inte den blekaste.
Jag hade tänkt att genomföra ett trendbrott i välkomst-tal på vårbalen och faktiskt prata lite om varför vi alla är här; för att fira sommaren.
Sommaren. Ja, det kan väl tyckas som en härlig tid. Vårens mirakel har utvecklats till sin fullkomliga skapelse och lagt sig gyllenrusigt över hela landskapet. Det gryende livet har fullbordats och det spritter inte längre i prunkande grenar och buskiga buskar; det formligen briserar av livslust, kärlek och färggranna upplevelser. Nu är det snart dags. Nu är snart sommaren här. Äppelträden blommar och fåglarna kvittrar hela nätterna.
Som student får man sommarlov. Efter en lång och slitsam termin, med ångest, stress och ibland ofullbordade studier får man chansen att vila upp sig. Ta igen sig en aning. Stillsamt umgås med nära och kära och ladda batterierna inför höstens kommande och krävande övningar. Sommaren är en fantastisk tid. Kan det verka som.
För om sanningen ska fram, om sanningen verkligen ska fram, så behöver man bara titta ut genom fönstret för att uppdatera sin verklighetsuppfattning. Det är kallt, trist och grått. Man lever i ständig ångest över tentaresultatet som måste sitta sista veckan eftersom man måste jobba som en dåre hela sommaren för att överleva utan studiemedel. Den lilla lediga tid man har, som man egentligen måste sova på, lägger man på att skriva på den där C-uppsatsen som skulle in för snart tre år sen. För att inte tala om ens föräldrar. De som skulle ha semester och bara spela golf och ta det lugnt. Så låter det inte när det dagarna i ända skriker efter hjälp till att lägga om taket, spika på verandan eller måla om garaget.
Jo tack. Sommaren… Men i kväll firar vi sommaren. Vi firar den för att den nästan har kommit och det har blivit ljusare om kvällarna. Och då spelar det inte någon roll vilken av versionerna som stämmer bäst överens med verkligheten. Sommaren är här, tamigfan. Skål för det!
Daniel Osbjer
Förste kurator ht04-vt05