Kära fru inspektor,
Hedersledamöter,
Herr och fru Ordförande från Farmacevtiska respektive Veterinärmedicinska studentkåren,
Landsmän, såväl Seniorer som recentiorer, och övriga gäster.
När jag någon gång vid halvfyra-snåret i natt stod och sköljde av den sista moppen nere i städförrådet, och genom den sinnesfrid som några få sekunders stillastående väntan kan ge, i tankarna började vandra i väg så smått. ”I morgon är det första maj” tänkte jag. ”Då fyller min bror år, jag borde ringa honom … och så är det majmiddag. Jag borde börja fundera på ett tal…” Och så rann vasken över och skållande hett vatten forsade ned över mina fötter. Det blir inte alltid som man tänkt sig…
Våren är här. Det är maj och då är banne mig våren här, vare sig den vill det eller inte! Här i Uppsala märks det inte minst genom det studentikosa valborgsfirandet. Med våren, och med valborg för den delen, kommer också infriandet av alla de förväntningar man gått och byggt upp sedan oktober; det kommer att bli lättare att plugga, Sverige kommer att vinna VM i ishockey, det kommer alltid att vara solsken med tillhörande lätt bris i färdriktningen.
Inte minst på valborg kommer det att bli strålande sol, för att inte tala om majmiddagen! Oh vad härligt det skall bli att svalka sin tunga med en läskande fördrink ute i trädgården till tonerna av en öm och välspelande stråkkvartett. Att sedan vandra in i en festsal, fylld av människor och vårsolens sken och lyssna till både vår skönsjungande kör och ett äkta kalmaritiskt framförande av Gluntarna.
”Det blir inte alltid som man tänkt sig” sa jag med ett snett leende till klubbmästare Carl Littke igår vid pass halv elva på kvällen när han, släpandes på en sopsäck, frågade om det inte var menat att han skulle slutat jobba vid halv åtta. Det var även så jag tänkte när först kören, några timmar tidigare, tätt följt av Glunten-sångaren Staffan, ringt och meddelat att de dessvärre inte kunde närvara vid majmiddagen. Den välspelande stråkkvartetten, kan jag meddela, var bara en dröm som jag faktiskt aldrig riktigt vaknade ur.
Man kan lätt tro att jag är en aningens bitter, men då kunde man inte ha mer fel! Jag skådar ut över festsalen och ser att detta kommer att bli en majmiddag som lekande lätt infriar alla föväntningar. Salen är till bredden fylld av en fantastisk stämning frambringad av fantastiska människor, kalmariter med gäster, äldre som yngre, med en sak gemensamt: En närande önskan om att fira vårens ankomst med ett hejdundrande kalas! Jag höjer mitt glas och tackar er alla för att tagit våren med er till Kalmar nation. Våren är här, glädjen är här och ni är här. Skål alla underbara människor med solsken i blick.
Daniel Osbjer
Förste kurator ht04-vt05