Fru inspektor emerita,
Hedersledamöter,
Kuratorer insiti och emeriti,
Fröken Övermarskalk,
Ämbetsmän,
Kalmariter,
Vänner,
Mamma och pappa,
Storebror med bättre hälft,
Ärade gäster och kroppkakeälskare!
Välkomna till kroppkakegaquen!
Detta är en en sittning där vi omfamnar hemlänets matkultur och lyfter fram det här uppe i norr. Det är ett sätt att knyta våra band närmare hemlänet. Kalmar län har gett inspiration till så många saker vid denna nation. Namnet på vår pub, vårt Ostkakegille och sånger om Ölandsbron. Men hur startade just kroppkakegasquen. Varför började man helga kroppkakan? Det finns det säkert folk som vet. Men jag tror det var så här:
När landet Sverige blev mer och mer sekulariserat fick man samlas runt någonting annat än religion. Och mat hemifrån var väl lika bra som något annat att samlas kring. Kanske är kroppkakan rent av bara en vidareutveckling på nattvarden. Jag kan tänka mig att för massa år sedan tröttnade nattvardsbesökarna på det där torra oblatkexet och ville ha något mer matigt. För säga vad man vill om oblat men mätt det blir man inte. I stället för kristi kropp så fick man kristi kroppkaka. Det är en teori som vi nog aldrig kommer få bekräftad och ingen vet nog säkert varifrån namnet kroppkaka kommer.
Vi kan väl ändå enas om att det finns få rätter som har ett så osmakligt namn som just kroppkaka. Jag blir alltid nyfiken på hur namnen dök upp i folks huvuden.
(Konstpaus.)
Jag vet att flera av er äldre här inne hävdar att min generation bara kopierar er generation i musik och kultur. Och visst, jag håller med till viss del. Det har plötsligt blivit mode att ta på sig för korta byxor, en ful tröja, tefatstora glasögon och odla ett helskägg som bönderna förr i tiden bara hade under höskörden. Och visst, Sanna Nielsen kanske bara är en kopia på Lill Lindfors, One Direction är bara en yngre variant av Beatles och filmen ”Åsa Nisse – Wälcom to Knohult” är precis samma sak som ”Åsa Nisse – på hal is, Åsa Nisse – ordnar allt, Åsa Nisse som polis och Åsa Nisse två – the two towers”.
Men förr i tiden var ni, trots vad ni tycks tro, inte så bra på att vara unika heller. Det är inte alltid så eftersträvansvärt att vara unik. Men kunde ni inte i alla fall kommit på nya namn på saker. Fyra olika rätter som alla fick heta kroppkaka: Öländska, Småländska, Gotländska och Blekingska kroppkakor. Det är lite som att fantasin var sämre förr i tiden. Ta bara när engelsmännen kom till Amerika och döpte saker till New England eller New York. Hade ni fått hållas skulle mycket se annorlunda ut. Fredagsmyset skulle ha en annan ton om tacos hette ”New kroppkaka”, på julen skulle man äta ”Dopp i kroppkaka” och till midsommar blir det smörgåsbord med inlagd kroppkaka och nubbe. Och vad gäller just namnet Kroppkaka så finns ju så många andra bra ord som har med kropp och mat att göra. Jag menar varför inte döpa det till Adamsäpple eller Sårskorpa om det är osmakliga namn ni var ute efter.
Man ska kanske inte vara för hård mot er som kom på namnet ändå, ni hade i alla fall vett att göra rätten väldigt god till skillnad från den där eländiga pitepalten som smakar som en slajmig gummisula kokt i svett. Pitepalten tog liksom halva konceptet av kroppkakan och körde på det, men dom utelämnade det goda som kryddor, lök, grädde och kärlek. Jag vill här inte påstå att norrlänningar är lata på något sätt. Men dom flyttar ju faktiskt en hel stad för att dom inte orkar gräva ett nytt hål i marken.
Nåväl, nu var det kroppkaka jag skulle tala om och inte gräsliga norrlänningar. Kroppkaka är som ni kanske hört en av de finaste rätterna från Kalmar län och något som bör ätas med stor andakt av alla inblandade. Och på tal om att inte visa andakt för kroppkakan så har Kalmar nation en vännation i Lund som brukar helga kroppkakan vartannat år med en bal. Där serveras färdigköpta kroppkakor och snaps i plastglas. Gudskelov är ingen från Lund här idag och en dag som idag är man glad att vi inte gör som dom.
Redan tidigt i morse var vår köksmästare i full färd med att riva potatisen och ett gäng tappra medlemmar var här och pressade ut vätskan ur den rivna sörjan. Givetvis under översikt av kuraratelet och vår inspektor emerita Birgitta Garme som själv är bördig från Kalmar län. Efter många timmars slit av våra skickliga kockar är vi nu snart redo att föra in dessa guldklimpar till borden för ett frosseri utan dess like. Med dessa ord vill jag som Förste kurator tacka för att ni tog er hit och hälsa er alla varmt välkomna till denna fest.
Och avslutningsvis vill jag bara säga ett speciellt riktat lycka till till er som deltar i kroppkakeätartävlingen. Och kom ihåg – ska ni kräkas, så vänligen lämna lokalen. Det här är en fin tillställning, och inte en bal i Lund.
Mikael Gustafsson
Förste kurator ht13-vt14