Nu kommer ett långt och tråkigt tal. Lite som jag själv. Ibland kommer folk på nationen fram till mig och säger ”Carl, du har verkligen allt, och lite till”. Det är klart man blir glad för en sådan sak. Sedan lägger de till ”och det är just det där lilla extra som vi andra tycker är så jobbigt… Du är lite längre och lite tråkigare än de flesta.”
Långa och tråkiga tal ja, det är vad som förväntas av förstekuratorer. Även om man inte har något att säga så måste man hålla tal. Förra gången jag höll tal var det kort, tråkigt och en stor succé. Kanske för att folk var lättade över att det i alla fall inte var ett långt och tråkigt tal. Det kanske var sådär ironiska. När de är det brukar jag säga ”hörrni, vet ni inte att ironin är död!” Det har jag hört att man ska göra. Men då svarar de ”vill du göra den sällskap?”. Det vill jag såklart inte. Men jag tycker fortfarande att ironin är död. Postironi är däremot sjukt inne. Ni vet, när man säger en sak och låter ironisk, fast man egentligen inte är det.
Yes, we are speaking about irony. I hear you don’t have that abroad. It is growing on trees here you know. It is our biggest export product. After the IKEA-catalogue. Before that we spoke about charter… No, we did not, but you wouldn’t know since you don’t understand swedish. So, speaking of charter. I have never been on a charter vacation but I have heard about it. You are pissed because there is not as much sun as you were promised, you drink a lot of alcohol, you stay in a lousy room in an area where there are no natives and you go out to the even lousier clubs, called The Cave or something, trying to mate with these natives, or in worst case someone of your own kind. Pretty much like being an exchange student in Sweden, only the club is called Värmlands.
Another funny thing with charter is that you don’t speak with the natives. Instead, all your former enemies become your best friends. The Swedes who go abroad will speak to the Norwegians, the Danish and maybe even someone from Skåne. The French and the Englishmen who come here will be friends… No, they won’t. That was a bit of irony for you. But anyway, you don’t speak to the natives. Time to change that! If you have made the effort going all the way to this godforsaken country, with all the polar bears and irony, take the chance to get to know a Swede! And what better day than on Valentine’s day at Kalmar nation, the small nation with the big heart!
Skål mina vänner! Or, as you say abroad, cheese!
Carl Littke
Förste kurator ht08-vt09